Verktyg kan underlätta riskbedömning av tjock- och ändtarmscancer

Magbesvär och blod i avföringen. Vanliga symtom hos patienter som söker hjälp i primärvården. Men när ska läkaren börja misstänka tjock- och ändtarmscancer? En ny studie visar att en riskvärderingsmodell kan fungera som stöd att upptäcka fler personer med symtom på cancern, vilket kan förbättra möjligheterna till bättre behandlingsresultat.

Tjock- och ändtarmscancer är den tredje vanligaste cancern i Sverige. Primärvården har stor potential i att tidigt upptäckta cancern, samtidigt som det kan vara en utmaning för den enskilde allmänläkaren att identifiera de fåtal patienter som har en cancer bland alla som söker för olika symtom.
– Det är vanligt att allmänläkare träffar patienter med symtom som skulle kunna vara cancer, däremot är det långt mer sällan en enskild allmänläkare diagnostiserar tjock- och ändtarmscancer. Om en patient exempelvis kommer till oss med förändrade avföringsvanor som enda symtom är det i nästan alla fall inte cancer, säger Elinor Nemlander, distriktsläkare på Liljeholmens vårdcentral, doktorand och verksam vid APC.

Att hitta rätt kombinationer av symtom och kliniska fynd kan därför vara avgörande för upptäckt i tidigt stadium innan sjukdomen spritt sig i kroppen. En ny studie av forskare från Akademiskt primärvårdcentrum visar att ett riskvärderingsverktyg kan underlätta läkares riskbedömning av tjock- och ändtarmscancer.

Riskvärderingsverktyget bygger på en förlaga från Västra Götalandsregionen. Verktyget har nu testats i en större kontext i Stockholmsregionen där data från Cancerregistret där 2 920 män och kvinnor över 18 år med diagnostiserad icke metastaserad tjock- och ändtarmscancer matchats med kontroller utifrån registerdata ifrån Region Stockholms så kallade VAL-databaser.

Av studiens resultat framgår att patientens risk för tjock- och ändtarmscancer ökar betydligt om patienten har flera symtom samtidigt eller söker upprepade gånger för symtom som har en koppling till tjock- och ändtarmscancer. Högst risk var kombinationen av blödning från ändtarmen med buksmärta och blödning med förändrade avföringsvanor.
– Verktyget kan hjälpa till att identifiera patienter med hög risk och underlätta tidigare upptäckt. Sådana verktyg saknas i kliniken idag. De riktlinjer som vi allmänläkare i nuläget har att förhålla oss till tar framför allt hänsyn till enstaka symtom och säger inget om hur patientens individuella risk är, avslutar Elinor Nemlander. 

Forskningen är gjord tillsammans med forskare från Göteborgs universitet, Karolinska institutet, Karolinska sjukhuset och Regionalt Cancercentrum Stockholm-Gotland.